Har under helgen brutit upp med min kärlek, ett långt fint förhållande av kärlek. Varför? Vi beslutade att det var bäst så, även om vi älskar varandra, så är det inte alltid tillräckligt, vi ville olika saker och våra livs vägar ledde åt olika håll. Det kom som en chock, även om vi vetat om det båda två. Man vet bara aldrig när den dagen kommer och det är slut. Jag kommer sakna honom, han är min bästa vän, det finaste jag har, min trygga famn. Nu när jag och min sambo gjort slut är det såklart honom, min bästa vän som jag vill prata med det om, hans axel jag vill gråta ut på, hans famn jag vill somna i, hans kloka ord jag vill höra. Mitt hjärta är krossat och jag önskar att han vore mannen i mitt liv, och jag blir ännu mer ledsen när jag inser att han inte är det. Alla mina saker är ihop packade och instuvade i min brors hus, jag har inte ens packat upp än, vissa lådor är ännu kvar i bilen, känns så tråkigt! Jag vet att vi bestämt att vara vänner, för vi är verkligen fina vänner, men det i sig känns omöjligt. Vi får se hur detta går, jag vet att vi älskar varandra och kommer stötta varandra genom det här, och det känns skönt att veta att vi vill det här båda två och att båda tycker det är lika jobbigt!
Suger lite nu att jag pluggar och har väldigt många timmar under dagarna att slå ihjäl, många timmar att tänka, det blir många tårar. Men någon gång måste dom ju ta slut!!
Börjar med en total-singel-makeover! Naglarna är ju redan fixade, sitter med färg i håret as we speak, imorn ska jag till frissan, sen får vi se vad mer jag känner för! Dags att känna sig snygg igen iallafall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar