What defines you, is your choice.

Under den senaste tiden har jag kommit till insikt, över hur livet faktiskt formas efter våra egna val, drömmar och mål. Hur mycket våra tankar påverkar oss och att vi genom att styra våra tankar också kan styra hur dagen kommer att utvecklas. Är målet att hitta kärleken, och man spenderar dagen med att vara upptagen av dumma tankar som mycket väl kan innebära en taskig attityd som följd, lär vi ju missa den där prinsen på sin vita häst när han kommer för att rädda oss. Därefter lär vi sura över att alla män är äckliga grodor. Dessutom uppskattar ju inte direkt karlarna fruntimmer som surar, och de kan ju än mindre läsa våra tankar och därmed se varför vi är på ett visst humör.

Försöker man då ha en mer positiv inställning, ta allt med en klackspark och inte läsa mellan raderna allt för ofta så märker man snabbt hur mycket lättare livet blir! Det syns dessutom! Man slösar inte tid på dumma tankar och hinner se alla möjligheter runt omkring en! Det är inte lika stor chans att du måste fundera över om den där prinsen ridit iväg utan dig. Det finns ju dessutom inget attraktivare än ett leende, det lockar till sig människor och kan öppna många nya dörrar, man får ju så sällan en andra chans eller hur? Så varför slösa bort den?

Ett exempel; (När jag träffade min kärlek, som inte längre är min kärlek) Jag var bjuden på en fest av en kille jag inte träffat på flera år, hos en annan kille som det var ännu längre sen jag sett, med en mindre grupp människor jag aldrig träffat. För en mindre social tjej som mig var detta inget som lockade, men tillslut så tänkte jag, vad har jag att förlora? Är det jättetråkigt så är det bara att gå och chansen finns ju att jag har jätteroligt! Kort och gott, så beslutade jag i sista stund att gå på festen, efter många om och men. Hamnade i en lägenhet fylld med salongsberusade karlar, varav en av dom inte kunde hålla ögonen från mig på hela kvällen, inte jag heller för den delen. Sen gick han plötsligt, tidigt, för att det var match nästa dag. En vecka senare var vi oskiljaktiga. Jag kan helt påstå att jag aldrig hade träffat den mannen som jag ägnat så lång tid på att älska om jag valt att göra nått annat den kvällen. Därför är jag, även om det inte är Vi längre, väldigt, väldigt glad att jag tog mig samman, tänkte positivt och gick till den där festen för att träffa en prins.

Nu har jag ju även en fin historia att tänka tillbaks på, som motiverar mig att inte tänka så mycket, och göra saker jag kanske inte vanligtvis gör, för att jag vet att det kan öppna en annan spännande dörr! Och det är bara jag som kan öppna och stänga den där jäkla dörren, då är det ganska onödigt att vänta på att den ska öppna sig själv!